Så kan Blek av avund användas i en mening
- Hon gick in till Ambrose, som blek, försagd, mållös, ännu satt kvar på golvet, och höll flere glasbitar i handen.
- Först kände han knappt igen henne, så blek hade hon blivit, och nu, då inga ljus brunno, kom den vita skjortan henne att likna ett andeväsen.
- Och hon stirrade blek på ett dunkelt blad i grönsvart ton.
- Blek av förbittring läste han brevet, knycklade hop det och kastade det på elden.
- Det var inte det att gossen var så blek, att hans hy var grönvit, nej vit, alldeles vit - det var något annat, ansiktet lyste ju på marken.
- Det kan inte bli tvister och avund bland folket där ute som på andra ställen, då det bästa är gemensamt.
- De andra ville höra mer, men sonhustrun såg, att gumman hade blivit blek, och att händerna skakade.
- - Ack, dröj en stund, viskade han, bönfallande okända makter om ännu en sista blek strimma av det svinnande livets lycka.
- Mormor stod där alldeles blek.
- Blek ).
- Där låg ett uttryck av trötthet över dem nu, och han var blek.
- Han var mycket blek och såg sjuk ut.
- Ingenting ; hon blef bara alldeles blek, och så strålade hon till så där du vet hon kan stråla till ibland.
- Avund är en anledning till att vi har svårt att omorganisera vården på ett bra sätt.
- Kornetten satt och såg på månen, som blek och mild stod över den gröna, lugna jorden.
- Hon såg blek och förstörd ut.
- Han låg i sin säng mycket blek och matt och var knappast riktigt redig efter det svåra anfallet.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
